Vad är det med tjejer och att vara tre egentligen?

Det har alltid varit så och kommer säkert alltid att vara så i viss mån, tyvär! men tjejer har som oftast ganska svårt att vara tre.
Någon känner sig utanför och blir avundsjuk, pratar lite skit och vill göra sig mer kompis med någon av dom andra, kämpar med näbbar och klor för att inte vara den tredje.
Och det är så sjukt, det är så otroligt trist när det blir så här och när man som förälder ska prova göra nåt, vad kan man göra? Hur mycket är det okey att lägga sig i? Får man skälla ut andras barn, nä kanske inte, man måste nog hålla sig i skinnet, vara lite pedagogisk om man kan och bara prova lära dom sunt för nuft.
Om de inte går då? Hur tar en annan förälder det om man talar om för dom att deras barn kanske inte är så snäll alltid?

Varför är de så enkelt för killar? Nu generaliserar jag, jag vet, de finns killar som har problem och tjejer som har de helt underbart. Men som oftast då, så verkar de enklare för killar, dom är med varandra, okompliserat.

Hur var det när jag var liten? min första bästa kompis var en kille som hette Andreas - okompliserat.
Sen har jag flyttat runt en del och oftast haft en bästa kompis och de har funkat bra, vad jag minns.
I sjuan kom första tjej fighten, det var vidrigt, hon, den tredje tjejen som hittade på att jag hade pratat skit om henne, vilket jag inte hade, hon hade många andra äldre kompisar som var farliga, dom gav folk stryk och jag var under några dagar livrädd att åka på däng, jag klarade mig, vi blev sams och sen flyttade jag från stan.

Har de alltid varit så här med tjejer? Mamma hur var det när du var ung?
Vi måste kämpa med våra döttrar och bryta det här!