Men dra åt helv.....

Jag har mätt mig (alltså inte hur lång jag är utan omfånget på kroppen) ganska så regelbundet sedan 21/8 1994, och sparat alla mått dessutom.
Nu har jag suttit o jämfört lite och det är helt sjukt alltså vilket förfall, vad har jag gjort med mig själv?

Några jämförelser mellan 1996 och 2009
midjan +26 cm
överarmarna +7,5 cm
rumpan +16 cm
låren +15,5 cm
osv osv....

så där fortsätter det, det är så depprimerande. Visst jag har fått barn däremellan och blivit äldre, men om jag jämför mina mått nu och måtten 2 månader efter att jag fött barn så är måtten ändå större nu mot då.

Jaha, så nu har jag tänkt att ändra på detta, jag har sen den 26/11 gått ner ca 7 kilo i vikt o mitt delmål nu är att jag ska gå ner 7 kilo till tom den 30/3 och att midjemåttet till dess ska ha minskat med iallafall några cm, jag borde väl fixa det om jag börjar tränar nu när jag är frisk hoppas jag. Sen får jag ta ett nytt mål efter det.

Jaja, ytterligare en rapport kommer efter den 30/3, och kommer det ingen så har de väl gått åt helvete och jag ligger under täcket och deppar, kanske till och med under sänger och deppar...

Men allvarligt, hur kan man låta det gå så långt? jag har en våg o har vägt mig o sett ökningen, jag har mätt mig o sett de där också. Varför tar man inte tag i det innan de gått för långt?
När man ser dokumentärer eller liknande på teven om folk som väger flera hundra kilo så säger man (jag) "så där långt skulle jag aldrig låta det gå" , nä, kanske inte riktigt så långt, men tjopp tjopp så sitter man där.....

jaja gott folk, nu är det så här och det är bara att jobba med det man har.