Varför är det en sån skillnad mellan att vara mamma och pappa?
Wilma ringde mig igår och ville att jag skulle ta med några grejjer till stan idag för imorgon skulle dom ha Hallowen maskerad fest hemma hos hennes pappa. Jag upplyste om att jag skulle vara ledig idag fredag men att jag kunde leta efter grejjorna, och OM jag hittade dom kunde jag kanske möte hennes pappa i Brunflo och lämna grejjorna.
Jaha så jag letade o letade i morse, men hittade inte de saker hon ville ha, så jag ringer Wilma när jag är på väg till stan o talar om att jag inte hittade grejjerna och hon blev så klart skit sur.
Jag tycker då att kanske hon kan ringa till sin pappa och be honom svänga förbi tex hobby boden på vägen hem o köpa nåt, eller fixa det på annat vis.
Men nää, de går inte, ska han måste åka extra, han jobbar ju, och sen ska ju han måsta åka o handla mat idag oxå. Så även fast hon är hemma hos honom den här veckan, det är hos honom dom ska ha fest, så tycker hon att det är jag som ska åka och fixa och grejja för henne. Varför är det så??
Om hon exempelvis är på skolan och det är en vecka hon är hos honom, hon ringer mig o säger att dom har bad och hon har glömt baddräkten så är de just mig hon ringer och de är jag som förväntas lösa det om det så innebär att jag ska åka hem och hämta eller åka och köpa ny. För Wilmas inställning/tankesätt är att stackars pappa ska inte behöva åka extra, han jobbar ju. han kan inte åka någonstans. Varför?
Har jag bäddat för det här själv? eller är de bara så att vi "barn" generellt kör mer med våra mammor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar