Jag har en vän, en av mina bästa närmsta vänner som jag kännt hur länge som hellst, och så en dag för många många år sedan nu så flyttar hon...... livet rullar på och vi hörs för sällan, och så träffas vi alldeles för sällan, vi har båda skaffat familj och livet bara rullar på......
Men när man träffas och umgås några dagar, rår om varandra lite igen så känner jag hur mycket jag saknar henne, och jag tänker för mig själv vad dum jag är som inte åker och hälsar på oftare, så långt bort bor hon inte.
Nu när jag är hemma och är mammaledig så ska jag och Jullan åka oftare, de lovar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar