Julia 1 år

Igår fyllde Julia 1 år, tänk vad fort tiden har gått, det är helt otroligt. Jag tänkte tillbaka på förlossningen och dagarna på BB igår och de är ju så otroligt häftigt, mysigt och en helt speciell kännsla. Ska jag aldrig få vara med om de igen?? Jag vill föda flera barn, jag vill ligga där och ha ont kämpa och få upp en liten goklimp på bröstet, få in en fika bricka och ligga i en sjukhussäng med plast på madrassen, jag vill ha det där lilla nya livet brevid mig och bara känna mig helt speciell och uppfylld av lycka, det är ju för underbart.

MEN.... jag är klar, det blir inga fler, jag har två stycken helt underbara tjejer, två stycken kärlekar som fyller hela mig med lycka och det får vara bra så, jag vill inte ha några fler barn, bara vara med om förlossningen o själva de som...

Tänk vad dom lär sig mycket på ett år, just nu så vill hon bara gå, hon fixar det inte helt själv men nästan, det blir några steg och hon behöver inte mycket att hålla i sig i utan är väldigt stadig. Hon vill äta själv, bygga med klossar, rita (fast mest äta på pennorna), hon matar gärna dockan med nappflaskan och leker med bunkar och skedar.

Hon säger tacktack, titta, mamma, pappa och wilma (eller rättare sagt, hon ropar på Wilma, hon ställer sig vid hallen och tittar mot trappen och skriker -Aaa, Aaa , det är WilmA) Hon vill veta vad allt är och pekar o säger "E de de de" (låter ungefär som "är de där") och med säger så menar jag halv skriker, på affären är hon inte tyst en sekund, ska veta vad allt hon ser är =) sötnöt!!

Julia: -E de de de

jag: -det är mjölk

Julia - E de de de

jag: -det är messmör

Julia: E de de de

jag: - de är ost