Mörkrädd

Jag kom på det igår kväll.... jag är mörkrädd.

Har väl alltid varit lite mörkrädd, men inbillat mig att de växt bort liksom.
Men igår upptäckte jag några gula löv på träden, och innan jag kom isäng var det kolsvart ute.
Då tänkte jag en stund på att hösten är på väg.
Jag älskar sommaren, verkligen, det är den bästa tiden. Men våren är härlig de ljusnar, blir grönt, många fina dagar och allt lättar liksom. Vinter har sin charm även fast jag inte gillar isiga hala vägar och kyla.
Och så kommer vi till hösten, jag gillar hösten, lövens alla fina färger, myspyset inne med tända ljus och de mer ombonade. den härliga krispiga luften och ja, de är mycket härligt med hösten, förutom just mörkret, det blir bäcksvart, ingen snö som lyser upp utan bara mörker, de är läskigt helt enkelt.
Man kan inte gå ut och gå eller sticka ut och springa på kvällarna efter jobbet, om man inte vill ha en pannlampa på skallen vill säga och de kan funka om man inte tänker, börjar man fundera på de mörka så hör man alla fotsteg som springer efter en och alla mörka hemsak saker som rör sig i skogen.

Nä men tack lov så har jag fortfarande semester och de är lite sommar kvar än så länge hoppas jag, även om värmen och solen är lite klen på att visa sig för tillfället.
Jag ska iallafall njuta gärnet av de sista soldagarna som kommer.

Kram på er.

Tips! plocka fram era undanstoppade fleece filtar och tvätta upp dom, snart vill ni sitta inlindade i dom i soffan.